slow dancing in a burning room

lillasystra
kamera: canon eos 500d


dag: fredag
tid: 22.13
plats: vid mammas skrivbord med gitarren i knät.
kläder: svarta jeans, svart baslinne och ett vitt linne med svarta mönstrade "fjäll" på.
musik: john mayer - slow dancing in a burning room
plus: den underbart vackra vädret och det glada humöretfrån hela klassen
minus: jag kan faktiskt inte komma på någonting. jo kanske att gräset inte är grönare...
humör: på topp


Jag har precis lärt mig free fallin' på gitarr och sitter och spelar till john mayers coverversion på den. älskar vi inte musik, hörrni! Jag har varit på superbra humör hela dagen. Vädret har varit solit och varmt och jag har använt min vårjacka. På musiken fick vi spela trummor  vilket alltid är lika kul och på engelskan hade vi redovisning som gick superbra och det blev även mycket skratt i gruppen. Och jag fick se min engelskanovell som jag fick MVG på. Sista lektionen hade vi matte och när det var tjugo minuter kvar av lektionen fick vi gå ut på skolgården och ställa oss på olika koordinater på ett asfaltskritsritat koordinatsystem och sedan fick vi sluta. Fin dag. När jag kom hem satt jag och farmor och pratade gamla minnen och andra saker ända tills pappa kom hem. Då satte jag mig efter en stund vid spotify och lyssnade igenom en massa gamla låtar och upptäckt dem på nytt. Och självklart sjungit med, annars är det ju inte lika kul. Sedan satte vi oss framför så ska det låta och åt fläskfilé. Nu sitter jag bara och lyssnar på John Mayer och spelar free fallin'. Det var evigheter sen jag spelade gitarr. Kul är det! Men anledningen tror jag är för att det är på något vis lättare att lära sig ackord och melodier på pianot eftersom det inte är lika komplicerade fingerpositioner. Nu ska jag sluta rabbla. Synes.

Allt kött skall förgås

Storasystra: 

Kamera: Nikon d40x

Dag: Söndag
Tid: 22:22
Plats: Röda soffa, nu på annan plats i lägenheten (jag älskar att möblera om/jag är en neurotisk ommöblerare)
Kläder: Svart sovtröja (ja, tydligen bloggar jag alltid i den)
Musik: Kontraband - Kött (ladda ner alla låtarna när du ändå håller på, det är gratis och de är skitbra)
Plus: Jag har kommit en bit på den förbaskade deklarationen och återigen avgett löftet om att bli bättre på att hålla ordning på min bokföring
Minus: Den tomma sängen
Humör: Längtansfull, nyfiken, men bara en smula besatt.


Det är så skönt när saker och ting släpper. Sånt som har suttit fast ett tag innanför skallbenet och strålat ända ned i hjärtat. Så skönt när man lyckats sortera ut vad som är vad. Vad är reaktion av gammal vana, vad är vad jag vill, vad är sorgsenhet och vad är verkligheten? Intensivt grubblande, sömnlösa nätter, men jag kom dit, allt föll på plats igen och blev hanterbart. Eller, det var det innan också, jag ska inte överdramatisera.
Nu är sängen tom, och jag är nyfiken på vem som kommer att dela den med mig härnäst.

without you

Storasystra:

Kamera: Nikon d40x

Dag: Söndag
Tid: 19:48
Plats: Sängen
Kläder: Svart sovt-shirt, hårfärg som inte sköljts ut
Musik: Empire of the Sun - Without you
Plus: Wake-up call, att promenera med Laura och dagboken
Minus: Det tunga huvudet, det väntade beskedet
Humör: Lite omtumlad, men ganska intresserad. Lite drama är bra för själen, nu får vi bara se om det blir ohälsosamt mycket drama eller inte. Vad det lilla hjärtat håller för. Vad omständigheterna bestämmer.
Nu borde jag sköja ur färgen, annars kanske håret trillar av?

You

Storasystra:

Kamera: Nikon d40x

Dag: Tisdag
Tid: 20:32
Plats: Sängen, under mitt röda täcke
Kläder: Svart sovtröja
Musik: Hildur Gudnadottir - You
Plus: Solen, Polly
Minus: Mitt jävla snurrhuvud
Humör: Vemodig


Får ingen rätsida riktigt, nej. Vill en sak, känner en annan. Dumhuvud, dumhjärta. Jaja. Det ordnar sig, det har jag bestämt. Skrev ned viktiga ord till mig själv i väntan på bussen, det blev som ett brev, en replik, jag använde postens brevlåda som underlag. Sen kom bussen.

vårsol

kamera: canon eos 500d


dag: måndag
tid: 21.54
plats: mitt rum med en sovande katt bredvid
kläder: svart linne, svarta jeans och pappas tröja
musik: just nu ingen eftersom jag tittat på ett youtubeklipp
bäst idag: vårsolen!
sämst idag: att jag var två poäng från mvg på svenskaprovet...
humör: trött, skrattig


ikväll såg jag på blackout på femman. det var verkligen jätteroligt, jag skrattade genom hela programmet. 


jag kollade igenom idag storasystras bilder från ödehuset idag och det fick mig att tänka till. vad är det för sors människor som bott där innan? hur har de levt sitt liv och vad hade de för hemligheter tätt intill sitt hjärta? jag tycker om ödehus. och gamla saker i övrigt. det finns en speciell känsla och karaktär över det som inte finns i nutida saker så mycket. på tal om det så är polaroidkameran betald och förhoppningsvis på väg till mig!! 


idag kom det en man till oss på no:n. när han var tjuofem år, alltså för sex år sedan, var han med om en olycka. han dök ner i nydalasjön och oturligt nog var det bara en halvmeter eller så ner till botten vilket resulterade i en ihoptryckt nacke och svullen ryggmärg. idag sitter hani rullstol men kan stå upp en kort stund men han kan inte gå. han kan bara röra nedre delen av armarna fullt ut, övre delen är lite svårare. han kan inte heller sträcka ut sina fingrar. han berättade bland annat om känslan när han för första gången fick tillbaka känseln i benen, när han för första gången stod upp, när han för första gången förstod att detta var allvarligt och att det hänt honom och att han kanske aldrig mer skulle kunna röra sig över huvud taget. men han kämpade och kämpade och testade gränserna gång på gång och tog sig till den punkt där han är idag. han berättade om hur han älskade att resa och cykla och massa andra saker som han inte trodde att han någonsin skulle kunna göra igen. "nu är det väl charterresor som gäller, där det är anpassat." sade han. men så träffade han en annan kille i rullstol och upptäckte att man faktiskt kan backpacka och allt det där och man bara vill. han fick frågan om han skulle kunna skulle han då göra om allting och inte hoppat? han kunde inte svara på den frågan. han sade att olyckan hade gett honom ett helt annat perspektiv på livet och att han mår mycket bättre mentalt nu än före olyckan. han är en av de skönaste människor jag träffat och jag beundrar honom verkligen över sitt mod och sin kämparglöd. han visade mig att det faktiskt går, om man bara kämpar. en lärorik lektion. det är en av de få lektioner jag upplevt som faktiskt lärt mig något om själva livet.

Heart skipped a beat

Storasystra:

Kamera: Nikon d40x

Dag: Måndag

Tid 9:50

Plats: Köket, Mariehemsvägen

Kläder: Småbrunblommig Nindakjol, svart top, svarta strumpbyxor

Musik: The XX - Heart skipped a beat

Plus: Mysiga helgen (och fler beställningar från SR, wohoo)

Minus: Det är måndag...

Humör: Måndagsvemodig

I helgen var jag borta. Det är fint att vara borta, tråkigt att åka hem. Det är ett gott tecken då, på att man gillar sällskapet, tänker jag. Och platsen. Det var fint där, en liten stuga. Jag gillar stugor, hur de liksom är ett hopplock av en massa saker som tycks om eller samlats ihop så att allting ska finnas. Hoven droven, helt enkelt.

Där fanns ett ödehus. Vi gick dit och fotograferade, det var helt fantastiskt. Jag blev alldeles fotokåt. Alltså alldeles upphetsad över hur fina bilder det blev. Men bara att vara där. Tänka sig hans liv, Herr Erik Ödlund, Lantbrukare. Och tapeterna, så vackra.

jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

lillasyster

kamera: canon eos 500d


dag: söndag
tid: 22.03
plats: i mitt rum med håkan-musik i bakgrunden
kläder: min onepiece och under den finns gråa jeans och en svart långärmad.
musik: håkan hellström - jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
bäst idag: den vunna tradera autionen
sämst idag: rastlösheten
humör: trött och lite förväntansfull


åh. jag har vunnit en tradera auktion första gången jag testade. det bästa var att det faktiskt var en polaroidkamera! om inte försäljaren krånglar så är den min!!


jag har funderat lite på det här med att det finns så många människor i denna värld som man inte känner till. som man inte ens vet finns. och det finns så många människor runt omkring en i vardagen som man inte har en aning om hur de är. det finns så många fina människor här i världen som man aldrig får träffa. aldrig får prata med och dela sina upplevelser med. så sorgligt egentligen.


och förresten. hur lång får en låttitel vara egentligen? jag tycker att de får vara hur långa som helst, bara det har en mening.